OBOJ, vilket vackert väder! Äntligen har solen hittat till Älva – kan även bero på att vi inte längre befinner oss på Skottländianskt och irlandianernas vatten. När solens strålar träffar oss kryper äntligen alla ut ur sina hålor för att dra in lite D-vitamin på däck och andas frisk luft, som om vi inte får tillräckligt av den… En och annan hängmatta samt yogamatta har även letat sig upp. Tro det eller ej men vissa av oss har faktiskt börjat tröttna på ’’delfin-ropen’’. Nu längtar vi efter val, havssköldpadda eller minröjare! Fiskegänget tände också till lite extra när det vi trodde var hoppande delfiner tydligen var enorma blåfenade tonfiskar! Fiskespöna efter båten får inte en endaste torr stund.

Det verkar inte heller som om någons kroppskontroll blivit något bättre, korrelationen mellan långa ben och blåmärken eller bulor ökar bara för varje dag som går. Då vet vi att Spanien med sin fasta mark samt sol y calor är nära. Vi lämnade Dublin efter några nätter i hamn med inköp av souvenirer, bunkring av snacks, strosande i stan och besök av två museum. EPIC som handlande om de stackars irländarna som emigrerade under missväxt och massvält samt ett besök på segelfartyget Jeanie Johnston som användes under den tiden. Efter det besöket kände vi alla tacksamhet för att vi hade fina Älva, plötsligt kändes 40 pers inte så mycket jämfört med de 300 personer som fraktades över Atlanten i hopp om bättre liv i ett lika stort fartyg (!).

Efter att vi skinit med Älva nästan ensamma i hamn kommer såklart ett enormt Colombianskt segelfartyg från marinen och stjäl våran spotlight. Långa trånande blickar förekom och med önskan om att få stiga ombord vinkar vi Adíos!